Imorgon ska jag tvinga mig att gå upp en halvtimme tidigare än  vanligt så jag
hinner gå till jobbet, istället för att cykla.*
Kvart över fem måste jag alltså gå upp.
Och nu sitter jag här och försöker övertala min inre latmask att jag ska klara av det.
Men min inre latmask är en retorisk liten typ som vänder och vrider på alla mina argument om
hälsa och välmående och kontrar med att min kropp faktiskt är förpliktigad av tyngdlagen att
snooza just den halvtimmen.
Och dessutom är det ju lite synd om cykeln som blir lämnad ensam och inte får sin dagliga tur.
Det kan man ju inte argumentera mot?

Men jag ska klara av det. Jag lovade ju H det, om inte annat.

Pray for me.



* för mitt nya liv börjar imorgon.

...som kickar hälsoundersökningars ass!

Nästan however ;-)

... undrar hur det gick med utköpandet av träningskort som jag lovade i ett svagt ögonblick, så kan jag säga som så att;

Vi pratar inte om det.

Det vi däremot kan prata om är hur jag idag har: dammsugit, dammat, rensat avlopp, tvättat fyra tvättar (inkl sängkläder), diskat, köpt två blommor, handlat mat och lagat mat.

Det är kanske inte är träning, per se,  men några kalorier gjorde jag nog av med trots allt.

Och ja. Jag ska köpa träningskortet.
I morgon.

Jag vill bara dansa när jag hör den här!

     
Sällan skådat vackrare par  ^^,

      
     
     
     

Aren't I a stunning one? ;-)

Nästa vecka ska jag på nyanställningsundersökning på vår företagshälsovård.
Man ska gå igenom allt: kondition, kolestorolvärde, HB-värde, fettprocent på kroppen,
syreupptagningsförmåga, psykisk hälsa and so on.

Det känns ju bra.
Särskilt eftersom jag inte har ställt mig på en våg sedan högstadiet.
Och nu ska man få det svart på vitt, i staplar och diagram.
Bara sådär. Utan förvarning. Rätt upp i ansiktet!

Men jag har ett ess i rockärmen, jag.
På torsdag ska jag nämligen köpa ett träningskort. Så när hon börjar jiddra
om fettprocentar och viktskalor tänker jag fladdra fram med det kortet under näsan på henne.

Det, eller så drar jag snabbt som fan på en sista minuten så jag slipper allt.

/fröken ångest

Det är inte varje dag man beställer 26 000 väggalmanackor som
man själv har gjort från scratch.

Det är inte heller varje dag man glömmer bort den lilla detaljen med
distributionen när man får 26 pallar med almanackor sådär helt plötsligt.

Smart kan man också kalla mig, har jag hört...

...en helt vanlig söndag.
Sovmorgon.
God frukost.
Solsken på balkongen.

Tills lilla pappa kom hit och jag, M och han åkte på ett litet ärende
ut på landet.

Och vad uppenbarade sig, om inte det bästa jag vet... Hästar!
Finaluktande, håriga, mul-lena, gosiga hästar.

Jag dog lite.
...så mycket saknar jag hästlivet.

Med våld fick jag föras därifrån.


Note to self:
Undersök rid/hyr/fodervärd-möjligheter snarast.

Den här är helt enkelt bäst.

Idag fick jag en fiiiiin komplimang av bästa H på jobbet.
Hon tycker nämligen att jag är superlik Hanna Hedlund.
Typ så här sa hon: "Samma utstrålning, ögon, äppelkinder, pannan
och de fina ögonen".  (Nåt i den stilen iaf.)

Döm själva... Jag tycker faktiskt att vi är rätt så lika!   ...sa hon allra ödmjukast. ;-)

      

...så ska jag adoptera dessa fiiiina skor.
Fast i svart utförande.

700 riksdaler får man punga ut för dem. Totally worth it.

Inget ger mig så mycket gåshud som när jag får en riktig nostalgikänsla.
Nåt som ger mig det är gamla barnfilmer från förr. Speciellt mycket älskade jag
Astrid Lindgrens kortfilmer som brukade sändas på TV1000.
Jag satt som klistrad, och än idag är de mina absoluta favoriter.

Här är kanske den bästa av dem (dock inte fullängd):


Allra käraste syster

Och här kommer lite utlovade bilder från helgen:


Fröken J i trapphuset.


På söderstadion innan matchstart.


Fröken J i bajenklacken.


Om man står i klacken måste man flagga. Gubben bredvid mig tog det hela
myyycket seriöst.


Man såg knappt något med allt flaggandei början.


I Kista köpte jag mig en fin och stor herrklocka. Den är finfin.

Efter en lång helg hemma i v-ljung är jag tillbaka på jobbet och öret.
I lördags var jag med mami och papi i Kista galleria och kikade runt,
samt firade mitt jobb. Så myspys att strosa runt och va lite med dem.

Söndagen var kall men trevlig. Jag, papi och kusin R var uppe på söderstadion
och såg när bajen lirade. De gick ju som vanligt när jag är uppe o kollar (förlust).
Men det var kul, och kallt som ett as. (bilder kommer sen!)

Igår var det mest sorgligt.. Men mormors begravning var jättefin.
Alla blommor, musiken och allt. Men sorgligt.
Det är min tredje begravning bara i år, och nästa vecka är blir det den fjärde.
Det är mycket att processa och jag kände igår att allt ligger så ytligt och nära.
Så det är lite jobbigt och tungt idag.

Tur att en främmande person gjorde min morgon lite rolig iaf.
När jag cyklade till jobbet imorse ilade det upp en kvinna bredvid mig
och frågade om hon fick störa. Hon undrade var jag hade köpt mina
strumpbyxor, som hon tyckte var så fina. Så ilade hon iväg igen.

Sånt gör mig glad.

... och jag har numera fast jobb!

Jag har en hemlis.

Det regnar här idag. Och jag väntar på M.

Det blir nog mys med restaurang och film ikväll. Regnmys.

M är i Skövde och partajar ikväll medan jag är hemma o softar.
Så jag tänkte visa er hur jag gör när jag softar.


En salig blandning inhandlades. Och nej, jag ska inte äta showercremen.
Ni ser ju också hur splittrad min lektyrsmak är. Men omväxling förnöjer, heter det ju.

Och när jag ändå är igång tänkte jag ge er en liten sneekpeek på det nya hemmet.
The real visning kommer när jag köpt tavlorna jag saknar, samt platt-tvn.
Men tills dess får ni nöja er med lite detaljer.

Fönster i vardagsrummet.


Min fina franslampa i vardagsrummet.
Jag gillar fransar.

Varje morgon kring halvåtta-tiden möter jag en herrans massa folk på väg till jobbet.
De flesta ser ut att vara kontorsråttor av olika slag, har jag märkt.
Och jag har, i min omedvetenhet, börjat kategorisera dem.

Kontorsråtta nummer ett har på sig felfria kostymer och åtdragna slipsar,
alternativt en slimmad dräkt till en stram frisyr med meganoggrann lagd proffsmakeup.
Jag tänker "bankfolk".

Kontorsråtta nummer två är trendig enligt månadens senaste grej.
Typ markerade glasögonbågar och tweedkavaj.
Jag tänker mediafolk (undagtaget mig själv).

Kontorsråtta numero tres går i jeans och kavaj eller motsvarande.
Jag tänker it-människor eller semi-högtuppsatta-chefer.

Kontorsråtta nummer fyra går i Coop-jeans och birkenstock.
Ja, ask med not vilka dessa är. 

Iallafall.
Det jag tänkte berätta var att jag imorse såg en tjej som var en absolut kontorsråtta nummer två.
 Modemedveten med en kort, vid klänning och tunna, tunna strumpbyxor. Hon fulländade looken
med en cool (säkert den senaste) håruppsättningen, lagom röda läppar och pudermatt hy. 
MEN!
Hennes kjol hade fastnat i strumpbyxorna vilket resulterade i att hela skocken av cyklister,
inkluderat moi, fick skåda hennes högra, vita rumphalva.

Det var bara det jag ville berätta.
Jag roas som sagt av de små sakerna...

...det och när M slår i tån i sängkanten.
*skadeglädjeärdenbästaglädjen*

...så intervjuade jag Nanne Grönvall i lördags.

De ni.

...nästan.

Det här med att flytta är inte alls så charmerande som man trott.
(ja, det tror man).
Nej, det är mer som att bli tvingad att jogga i uppförsbacke alla dygnets timmar
en hel helg. Plus att man var tvungen att jogga i typ gummistövlar, just for the hell of it liksom.

Men nu är det över och vi är helt KLARA.
Inte en enda jäkla kartong så långt mitt blåa öga når!
Och jag är nöjd som ett litet barn med en godispåse med allt!
Det är så fint, så fint, så fint. Precis som jag vill ha det!

Bara det att jag inte riktigt har lärt mig lägenheten än. Just nu är vi på
"lära-känna-varann-stadiet". Till exempel hittar jag inte lysknapparna
på direkten, utan fäktar febrilt på fel sida av väggen varje gång jag ska tända
lampan på toan.

Tur att jag inte är en sån där natt-kissare..  
Så dåligt lokalsinne som jag har skulle jag väl hamna i garderoben, eller nåt.