Inflyttningsfest igår i liljeholmen hos maja och robert.
Massa people.
Massa god mat.
Massa god alkohol.

Sen utgång på club södermalm.
Passade mig som handen i handsken.
Bajare som man är.

M var full som en kastrull.
Men, everyone in sweden is full som en kastrull.*

Klockren fest iaf och tack majsan för M och min fina sovplats.


*sis u get m,e right? ;)

Gahahahahaaaa!
*jänethärmarthebackwardsman*

Har varit hos min vän frisören idag.
Alltid lika skönt och fräscht när man är nyklippt.
Jag kanske skulle valt att bli frisör ändå?

Anywho.

Varför får jag alltid så dåligt samvete när jag är hon frissan?

Ett utdrag:
coolochsnyggfrisörska: Använder du plattången varje dag? *skeptisk-blick-mot-mig*

frökenjmedvåtthåriansiktet: Eh, ja men jag använder värmeskydd hela tiden! *ler-frenetiskt-och-stolt*

coolochsnyggfrisörska: .......okej......för det är väldigt slitet *ännu-mer-skeptisk-blick-mot-mig*

frökenjmedvåtthåriansiktet: Förlåt, du kan få klippa en centimeter till. *dumma-dumma-jeanette*


Och det värsta av allt är att man tvingas sitta och stirra på sig själv i vääldigt skarpt ljus.
Och att man alltid ser ut som ett mongo.
Alltid.

...ena dagen sommarvärme

...andra dagen assfreezingkallt


ska vi inte ta och bestämma oss snart?

Känns lite bättre idag, men är fortfarande lite avtrubbad.
Orkade iaf mig igenom opponeringen idag av vårt PM som
jag skrev förra veckan under feberruset. Det är egentligen sjukt
att jag orkade skriva så mycket så sjuk som jag var.
Opponeringen gick iaf superbra så det känns skönt.

Det är skönt att kunna skingra tankarna lite och M är verkligen
världens bästa någonsin. Han försöker muntra upp mig och
finns vid min sida, och ser direkt när det är något med mig.
All min kärlek till dig!
(Att vi har wii hemma hjälper också till)

I helgen blir det fest.
Fast no alcohol för moi, damn penicillin.

Nu hoppas jag bara på att jag kan bli lite gladare så jag kan
njuta av festen. Puss till alla ni som stöttar mig och tänker på mig.
Ni är guld värda! ♥

Idag skedde det.
Nu finns du inte mer.

Orkar inte skriva något.

Bara saknad, sorg och tårar.

Du fattas mig faster.

Tillbaka i Pennybridge nu efter två veckors frånvaro.
Penicillinet verkar bota mig så jag hoppas det är halsfluss jag har.
Väldigt skönt att äntligen slippa febern som jag haft i en vecka i streck.
Känns som jag varit i ett lätt komatillstånd ungefär.

Är dock långt ifrån glad just nu.
Vill inte gå ut med all info här för det känns för personligt.
Men kan säga så mycket att just nu så håller livet på att
slockna för en av de jag håller varmast om hjärtat i min släkt.

Kan inte förstå, det går så fort.
Känns helt overkligt att du snart inte längre ska finnas hos oss.
Vill inte.
Vill inte.
Vill inte.
Vill inte att du ska lämna.

Vilken tråkig blogg det är på sistone.
Men är man sjuk så är man. (dvs jag)

Var förbi och hälsade på farbror doktor idag.
Han tömde mig på lite blod.
Han petade mig långtlångt in i min onda hals.
TVÅ gånger.
Båda gångerna hulkade jag.

Efter mycket om och men så kom vi inte fram till såå mycket.
Det mesta talar för att det är halsfluss (bakterie) vilket jag fått penicillin
för nu. Det sista provsvaren kommer nästa vecka och de avgör exakt om
det är en bakterie jag har, eller om det är ett virus.

Om det är virus måste stackars jänet gå till doktorn igen för att se om
det är körtelfeber. Och det vill jag inte hoppas på.
För vid körtelfeber måste man akta magen så inte levern och mjälten
(eller vilka organ det nu var) spricker.
Och så blir man fasligt trött.
I upp till 6 månader.

De förbannade utslagen är nässelutslag iaf. Inget farligt, bara ogehagligt.
Men jag fick nå tabletter mot dem också.

Så håll alla thumbs för att det är halsfluss nu.
*knipatummenknipatummen*

...och inte nog med det så har jag fått massa mystiska utslag/svullnader över kroppen...


This is not good for me, jag är ju typ hypokondriker!
Plis help.

Visst att jag fortfarande dras med svajande feber.
Och jag kan köpa att jag har megaont i halsen.
Det var ju ändå rätt länge sen liksom.
Och att jag knaprar piller som värsta druggien,
som orsakar major problems i mitt PM-skrivande.

...för sooner or later går det ju över...

Men tji fick jag!


Kräkan slog mig nyss på käften igen, som en reminder att jag fan inte ska
börja käka igen (har inte ätit ngt på 4 dgr).
Den sa också i förbifarten att jag skulle passa mig för att yttra positiva ordalag
som exempelvis "snart frisk" eller "nu kan det väl ändå inte va så mycket kvar".

Vad säger man?
Man ska inte ropa hej...

Jag är sjuk.
Har feber.
Och ont i halsen.
Och i kroppen.

Och i fredags blev jag matförgiftad.
Och kräktes.
(och jag som hatar kräkan)


Damn that pizzakille.

Jag hatar att gå i skogen.

- Men, tänker ni, du är ju uppvuxen på landet. Och du har ju haft hästar och så.
Då borde du ju gilla sånt?

Men hah vad ni har fel.
Here is why:

♣ man vet aldrig hur man ska klä sig. jag blir alltid för varm och svettig, men
måste ha på mig kläder så inte myggen (vilka jag kommer till sen) biter sönder mig.

♣ mygg. need I say more?

♣ fästingar och andra kryp som har som sin levnadsuppgift att ta sig innanför tröjan/ i håret.

♣ att plocka bär kan ju tyckas vara kul... NOT !
är ni medvetna hur små dem där bärjävlarna är? Avkoppling my ass.

♣ pinnar och buskar som piskar en i ansiktet för att han där framme inte ser sig för när han går,
så att man blir totalt jävla pinnsnärtad i ansiktet.

♣ och om man, mot förväntan, skulle få med mig ut i skogen så hamnar jag i nån slags trans
så jag bara skrattar och skrattar och skrattar, fast jag är skitförbannad. (Normal? I think not.)

Summan är att jag blir en förbannad, svettig, myggbiten, pinnsnärtblödande fröken J,
som inte har plockat nog med bär för att kunna baka en hel paj.
Därför hatar jag skogen.

Nämde jag förresten att M fick stopp med fyrhjulingen i skogen idag så att jag (!) var tvungen
att hjälpa till att dra hem den. Genom kärr. Genom sunkvatten. Bland massa übermyggor.

Mmm. Det var inte alls irriterande.
Aalls.

Jag har gjort en smått chockerande upptäckt idag precis efter jag duschat.
(Nej, inget i snuskväg. För alla vars tankar for i den riktningen.)

Jag tror bestämt att jag börjar förvandlas till en häst.
Men inte vilken häst som helst, utan en my little pony.

Ja, för lyssna här:
1. Jag har ju redan nämnt mitt hästtagel till hår.

2. Några (läs: precis allllllla jag känner) har påstått att mitt smittsamma skratt kan liknas
vid häst-gnägg.

3. Min duschcreme luktar preciiiiis som mina ponys gjorde när jag var liten,
vilket resulterar i att jag ständigt går runt och utsöndrar en my little pony-lukt.
(Snacka om att jag borde va poppis bland alla småkids.)

Liknelsen är slående.

Så jag inväntar bara nästa move i min förvandling.
Vad kan det bli härnäst?
Jag kanske vaknar upp med en rosa kropp och en glittrig hjärt-tatuering på ena skinkan...
...eller så kanske det börjar växa ut silver-och-guld-slingor i det annars trassliga håret?

Jag väntar med spänning.

Tänkte ge er en kort sammanfattning av min påsk.
Jag rangordnar händelserna efter storlek, dvs. jag bortser från att skriva om
när jag gick på toaletten senast och så.
Ni fattar.

1. M och jag var först på plats vid en stor smitningsolycka i Malmköping på
    påskafton. En ung kille blev påkörd, och föraren (som var full) smet från olycksplatsen.
    Jag och M fick hämta sjukvårdare och hjälpa till. Helt sjukt läskigt.

2. Skärtorsdagsfirande i flen på amazon. Fröken J leker fyllechaffis åt massa fulla flenare
   (läs: kompisar). Det var skojs.

3. Påskdagen firades i Stockholm med Ms släkt. Fick bland annat träffa sötaste Olle och Nomi.
    De är världens finaste och sötaste barn. Tro mig.

4. Lite innan påsk såg vi filmen 300. Jag kan säga att det är den bästa filmen jag någonsin sett.
    Kan, utan att överdriva, säga att jag skulle kunna sluta se på film, för inget kan slå denna. Shit.
    Vill inte ens börja beskriva. Så bra är den. (Okej, den här händelsen skulle nog egentligen ligga
   på topp, men den var ju innan påsk så därav den sena placeringen.)

5. Random mysiga saker som tex. gos med mina favorithundar och M förstås. Och också massa
    gos med min Maja. Du är guld värd vännen.

Hoppas ni haft en mysig påsk. ♥

Glad Påsk alla ni.

Ni får mer än gärna hand me some spanking, för mitt dåliga bloggande de senaste dagarna.
Men jag är inte i pennybridge.
Jag och M är i Flen och firar påsk + hundvakter i en vecka därpå.

Så liiite överseende med bloggandet.
Plis?


Anywho.
Den som ser en halvlång brunett med pagehår som är all over the place,
och som är lite zombie-like (gick nyss upp).
Så ge henne en bitchslap.
Det kan hon behöva.

Idag hämtade jag ut min hemtenta som jag slet med för ett par veckor sedan.

Och jag fick högsta betyg ! !

*sjunger-jag-är-bäst-i-världen-sången-högt-och-störande-i-allas-öron*



...om det här inte köper mig ett extra påskägg, så vad?

Har alla mina braiga läsare tappat rösten,
eller har jag drabbats av tråkblogg-sjukan?

I'm hurt.

Jag cyklar nästan överallt i den här staden.
Duktig som jag är.
Men idag hade jag en nära-döden-eller-iallafall-nära-totalt-platt-fall-upplevelse.

Och hör här.
Scenariot var den att jag kommer i flygande fart på min supercykel.
(Inte en sån där tantvariant utan en riktig maontenbajk)
Och håret fladdrar sådär sexigt i vinden.

När jag plötsligt inser att jag måste tokbromsa om jag inte vill bli till mos av alla
bilar som susar fram i korsningen som plötsligt har valt att uppenbara sig framför mig,
mitt i min cykelkörning.
Så jag bromsar. Och bromsar hårt som fa-an.
Och försöker samtidigt greppa tag om stolpen med den där övergångsställeknappen på.
(För det är så man gör, om man ska hänga med i "den-coola-cyklist-gruppen" nämligen att
kunna: bromsa snyggt samtidigt som man, utan att sätta ner fötterna i marken, ska ta tag i
stolpen med knappen, och sen cykla i väg igen.)

Från och med idag så platsar jag inte i den gruppen.
För det där med att greppa stolpe, samtidigt bromsa och sikta in sig rätt så man inte krockar
med stolpjävlen OCH kunna hålla sig kvar i upprätt position...

...det är inte min kopp thé helt enkelt...

Men ja.
Det såg säkert skitroligt ut.


/Jeanette - A threat to no one.

Idag hittade jag en sån där tunika/klänning som bara skrek Jeanette om den.
Den var så fin. Sååå fin. Och inte så dyr. Och gjord i organiskt framodlad bomull.
Jag skulle nästan göra en tjänst för naturen genom att köpa den. Typ.

Men min ekonomi tillåter inga utsvängningar just nu, så minsta lilla blir dyrt nog.

Då är det tur att mami finns, och att hon förstod dilemmat.
Så världens bästa mami köpte den till mig.
Håll utkik efter bild lite senare.

*lyckoruslyckoruslyckorus*

Idag är jag putt.
Kanske för att vi inte gjort något speciellt i helgen.
Eller för att min plånbok inte tillåter mig att göra något extravagant.
(Som att shoppa.) Typ.

Och så blir jag sjukt irriterad på en massa saker och massa människor.
Det verkar vara svårt för vissa personer att någon gång vara positiv, och sluta klaga!
Det är fan sjukt irriterande att alltid få höra klagomål över det ena och det andra,
när faktum är att man inte har nåt att klaga över.

Vakna upp med lite perspektiv på saker och ting.
Jisses.

Margareta ni vet (aka. min booty), har bytt namn.
Hon har fått för sig att det är lite hippt sådär.

Numera går hon vid namnet Siv.
Go Si-iv, go Si-iv.


(jag är inte paranoid. jag är inte paranoid. jag är inte....)