Varje morgon kring halvåtta-tiden möter jag en herrans massa folk på väg till jobbet.
De flesta ser ut att vara kontorsråttor av olika slag, har jag märkt.
Och jag har, i min omedvetenhet, börjat kategorisera dem.

Kontorsråtta nummer ett har på sig felfria kostymer och åtdragna slipsar,
alternativt en slimmad dräkt till en stram frisyr med meganoggrann lagd proffsmakeup.
Jag tänker "bankfolk".

Kontorsråtta nummer två är trendig enligt månadens senaste grej.
Typ markerade glasögonbågar och tweedkavaj.
Jag tänker mediafolk (undagtaget mig själv).

Kontorsråtta numero tres går i jeans och kavaj eller motsvarande.
Jag tänker it-människor eller semi-högtuppsatta-chefer.

Kontorsråtta nummer fyra går i Coop-jeans och birkenstock.
Ja, ask med not vilka dessa är. 

Iallafall.
Det jag tänkte berätta var att jag imorse såg en tjej som var en absolut kontorsråtta nummer två.
 Modemedveten med en kort, vid klänning och tunna, tunna strumpbyxor. Hon fulländade looken
med en cool (säkert den senaste) håruppsättningen, lagom röda läppar och pudermatt hy. 
MEN!
Hennes kjol hade fastnat i strumpbyxorna vilket resulterade i att hela skocken av cyklister,
inkluderat moi, fick skåda hennes högra, vita rumphalva.

Det var bara det jag ville berätta.
Jag roas som sagt av de små sakerna...

...det och när M slår i tån i sängkanten.
*skadeglädjeärdenbästaglädjen*