det var en gång...

...en helt vanlig söndag.
Sovmorgon.
God frukost.
Solsken på balkongen.

Tills lilla pappa kom hit och jag, M och han åkte på ett litet ärende
ut på landet.

Och vad uppenbarade sig, om inte det bästa jag vet... Hästar!
Finaluktande, håriga, mul-lena, gosiga hästar.

Jag dog lite.
...så mycket saknar jag hästlivet.

Med våld fick jag föras därifrån.


Note to self:
Undersök rid/hyr/fodervärd-möjligheter snarast.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback