Förmåga till förnekelse är en av mina större talanger.

För mig själv alltså.
(För någon annan → Aldrig. Klarar inte att hålla masken för en vägg ens. )

Ta till exempel det här med att folk ( Du) läser bloggen.
Av någon anledning så vet fler och fler av mina verklighetsbekanta om att jag skriver här.

Hur relaterar du till det då, Jeanette? undrar ni...
Jo. Förnekelse.
Annars måste jag ju gå runt och grubbla på vem som läser vad, tolkar på vilket sätt och
kanske tycker att jag är sveriges underligaste människa och börjar hata mig.

 

Som tur är, är mitt inre vänligt nog att skona mig från ovanstående så det matar mig istället
med små lögner i stil med att den enda som läser min blogg är... jag själv.

 

Det här är en jättefin taktik som fungerar strålande.
Oftast.

 

Förutom när det gäller bantande. Då suger den här egenskapen fet apa.
"Vaddå? Ett kakpaket till gör väl ingen skada? Du åt ju ganska lite lunch."

Ah. Ni fattar.

Jag är no fan of grädde och mandelmassa, som några av er vet.
Och därför kanske ni tror att ni är smarta när ni nu drar slutsatsen att jag inte äter semlor.

Men icke!

Jag äter semlor.
Bara det att jag äter dem utan grädde och utan mandelmassa.
Jupp. Bara brödet alltså.
Och för att göra det ännu värre: ibland äter jag bröden med smör och ost också.

Det ni.
Ring Jerry Springer.

Wow, nästintill ett jubileumsinlägg ju.
(Oh, the pressure!)

Anywho.

Jag är en sån där person som ohyggligt lätt blir uttråkad.
Och då menar jag uttråkad till den milda grad att hela min värld blir gråtråkig och allt
bara känns som skit. Man skulle kunna tänka sig att detta inträffar efter kanske några dagar
av sysslolöshet.
Men icke.
Bara efter några timmar av att sitta hemma i soffan börjar det klia i kroppen på mig.
Det jobbiga är att jag dessutom blir kräsen, så val av aktivitet begränsas dessutom.
Plugg, tv-tittande, socialiserade är uteslutet när jag väl är i detta uttråknings-mode.
Att träna kan fungera, ibland. Om jag har tur.
Men oftast skiter sig även det...

Som den söta prins M är försöker han allt för att gaska upp mitt sugiga humör,
och efter lite muttrande, irriterade blickar, djupa suckar,
lite gråt blandat med skratt (man kan oftast inte avgöra om jag skrattar eller gråter i detta läge)
från min sida, så har han fått upp mig på topp igen.

Just en sån dag har jag haft idag.
Och bara för att M är så söt och får mig på bra humör igen,
så köpte jag en stor glass till honom.

Om inte det är kärlek, så vad?

Jag bjuder härmed på att jag kan komma att låta en smutta weird, konstig eller abnorm.
Men here it goes.

Ni vet människor som nyser helt otroligt högt, nästan så man tror att typ hela hjärnan ska flyga ut?

Sådana personer kan störa mig nåt så fruktansvärt ibland.
Och om det är någon jag känner som gör det...

...då kan det hända att hyschar jag åt dem irriterat...

mm sån är jag.

Jag är välsignad med några av världens bästa vänner.
Tro mig.
De är de bästa på alla sätt.

Det roligaste är nog att alla är så incredibly olika.
Ett axplock av de olika personligheter som finns i mitt umgänge:

♥ Mannis - Min kärlek, mitt hjärta, mitt liv. Det finns ingen som känner mig så bra som du.
Vi behöver inga ord för att läsa varandra och förstå vad vi känner. Du är min bäste vän, den
jag litar allra mest på och den person jag alltid kan räkna med vid min sida. Jag älskar dig för alltid.

♥ Ette - Min absolut tokigaste sis som har funnits stadigt vid min sida sedan högstadiet.
Vi har skakat rumpan, supit, gråtit, haft lite gängspö, skrivit lååånga brev om våra hopplösa
kärlekar, festat i källaren (fast var har vi inte festat?), slaviskt följt allt vad Big Brother heter
(I'm a sprit not nice för gumma!), tagit körkort tillsammans... ja, listan kan göras lååång.
Det är du och jag sis.

♥ Lena - Min tösabit och bästa vän sen tidiga högstadiet. Vi har så mycket minnen och skratt tillsammans. Finns sååå mycket vi har upplevt tillsammans, och jag har aldrig mött en så genuint fin människa som du.
Trots att du finns i uppsala nu, kommer inget att komma mellan vår vänskap.
I lalalalove you min sötnos.

♥ Grabbarna grus - Ni kom liksom på köpet med Manne och det var nog den bästa bonusen!
Ni muntrar upp och ger mig alltid ett gott skratt! Ni är så underbara och fina allihop, trots att ni
försöker pika mig då och då. ;-)

♥ Maja - Mannes systeryster som också är en av de som jag håller varmast om hjärtat. Underbar,
lyssnande och förstående är bara några av de många saker som beskriver dig. Du är den syster
jag aldrig haft. Du är underbar!

♥ Ellen - Min studiekompis och stöttepelare som alltid har kloka ord och råd att ge mig.
Det känns som om vi varit vänner otroligt mycket längre än vi faktiskt har och jag är otroligt glad att vi
fann varandra. I tider av allt vad uppsatser, tentor och seminarium heter har du varit den smarta ängeln på min högra axel som har knäppt mig på näsan när jag farit åt konstiga håll... Skrivartalang och språkpolis är hennes andranamn ;-)

♥ Det finns så många fler att nämna, men jag hoppas ni vet om vilka ni är och vad ni betyder. Puss! ♥


Så.
Nu kan ni börja vara avundsjuka på mig.
^ ^,

Jag hatar att gå i skogen.

- Men, tänker ni, du är ju uppvuxen på landet. Och du har ju haft hästar och så.
Då borde du ju gilla sånt?

Men hah vad ni har fel.
Here is why:

♣ man vet aldrig hur man ska klä sig. jag blir alltid för varm och svettig, men
måste ha på mig kläder så inte myggen (vilka jag kommer till sen) biter sönder mig.

♣ mygg. need I say more?

♣ fästingar och andra kryp som har som sin levnadsuppgift att ta sig innanför tröjan/ i håret.

♣ att plocka bär kan ju tyckas vara kul... NOT !
är ni medvetna hur små dem där bärjävlarna är? Avkoppling my ass.

♣ pinnar och buskar som piskar en i ansiktet för att han där framme inte ser sig för när han går,
så att man blir totalt jävla pinnsnärtad i ansiktet.

♣ och om man, mot förväntan, skulle få med mig ut i skogen så hamnar jag i nån slags trans
så jag bara skrattar och skrattar och skrattar, fast jag är skitförbannad. (Normal? I think not.)

Summan är att jag blir en förbannad, svettig, myggbiten, pinnsnärtblödande fröken J,
som inte har plockat nog med bär för att kunna baka en hel paj.
Därför hatar jag skogen.

Nämde jag förresten att M fick stopp med fyrhjulingen i skogen idag så att jag (!) var tvungen
att hjälpa till att dra hem den. Genom kärr. Genom sunkvatten. Bland massa übermyggor.

Mmm. Det var inte alls irriterande.
Aalls.

Jag är sjukt bra på att göra olika saker samtidigt.

Jag lagar till exempel nästan alltid mat samtidigt som jag diskar. Det kan tyckas bli stressigt,
meeen med min skill så är det hur effektivit som möjligt.
Och allt som oftast fungerar det väldigt, väldigt bra... om man bortser från de gånger jag i
all hast langar ner diskborsten i stekpannan och börjar rada upp köttbullar i diskstället...
Ja, bortsett från de gångerna så är jag kung på att simultangöra saker.

För att inte tala om tvätten. När jag tvättar passar jag alltid på att göra sjutton andra saker samtidigt.
Allt för att maximera effektiviteten.
Jag brukar (förutom att tvätta): dammsuga, dammtorka, vattna blommor, städa garderoben...
you name it, I do it!
Detta brukar ofta resultera i en väldigt svettig J... Och jag undrar varför jag alltid blir så irriterad när
jag tvättar? ...I wonder...

Samma princip gäller när jag är på stan. Jag shoppar inte bara åt mig, utan jag brukar samtidigt hålla
utkik efter saker åt M, eller mamma, eller åt nån annan i min umgängeskrets! Gud vet vad jag skulle
göra om jag hade råd att köpa allt jag ser.... Jag skulle minst sagt vara populärast i gruppen, så att säga.

Det är egentligen bara fantasin som stoppar mig när det gäller att effektivisera saker och ting.



...oooch, om inte det här gör mig till världens bästa tjej, så vad?

Det händer ibland* att jag går på stan.
Utan en tanke på att egentligen köpa någonting.**
Och trust me, sånt kräver fokus, mina vänner. Fokus.
Plus att jag försöker hålla balansen, eftersom det är så fucking halt ute.
Men så plötsligt glider affärens dörrar sakta upp, med ett litet, litet, litet gnällande ljud.

Vad gör jag?

1. hoppar upp i luften en halvmeter och rusar in!
2. avger ett falsettskrik á la 11 flickscout?
3. flänger upp armarna i luften i försök att inta skyddsposition***
4. all of the above

Ja?
Det är fullt rimligt.

Men sen är jag kanske inte de fluffigaste av fåren.
Så att säga.


_{* Okej, det kanske är en liiten, liiten underdrift.
** Ja, ja ja... jag vet vad ni tänker..
*** Jag ser inte på så många actionfilmer, så jag får improvisera lite gällande
      skyddspositioner.}

Jag har ett ovanligt högt iq.
(Hah! tänker ni)
Men för att inte andra ska bli så avundsjuka på mig, eller tycka
jag är stötande på grund av min otroliga smarthet, så brukar jag
kompensera med olika saker:

- tugga tuggummi med öppen mun och fnittra otroligt högt

- medvetet slänga ur mig saker á la gemene fjortonåring

- slänga på håret, pluta med läpparna och vifta på ögonfransarna
  precis som den äkta qvinna jag är.


Så nu vet ni. Jag är egentligen jävligt smart. Jag bara låtsas vara a bit dumihuvvet.



_{Mitt iq påverkar tydligen min annars utmärkta humor.
Till det sämre, tyvärr.}

Jeanette väljer:

Cykeltur | Spinning -Cykeltur ofc. Jag tror att om jag kommer till helvetet så kommer det gestaltas
som ett enda långt spinningpass. Jag kommer ha kroniska smärtor i rumpan for ever and ever, och
jag kommer han en äckligt käck, svinsmal brudjävel bredvid mig som hela tiden skriker:
"Kom igen nu, bara en uppförsbacke till, du klarar det!" samtidigt som hon piskar mig med sin svans.
The bitch.

Plugg | Inte plugg - Ja alltså, inte det att jag avskyr att plugga. Det är bara att det finns så många andra
saker som är myyyycket roligare att göra. Saker ställs liksom i ny dager när man pluggar... Helt plötsligt
känns det som att städa toaletten är skitkul, och att dammsuga golven verkligen är min största hobby.
Om man får välja alltså.

Morgon | Kväll - På kvällen kan man tända ljus, mysa och äta middag. Jag älskar middag. Och mat.
Och godis och... Ja, ni fattar. Det krävs inte ett geni för att förstå varför jag måste träna...

Bajen vinner sm-guld | Bajen vinner sm-guld - Ja, det verkar som att bajen vinner sm guld.
*fnissar åt mig själv*

Jag är mörkrädd. Som fan.
Inte sådär vanliga vara-rädd-för-saker heller.
Typ inbrottstjuvar eller yxmördare och så. Även om dem skrämmer mig också.

Jag är mest rädd för övernaturliga saker som spöken i garderoben, och osaliga andar.
Och att jag, helt plötsligt, ska bli personlighetsstörd och höra röster i huvudet.
Ja, sådana absurda saker skrämmer mig som fan. Det komiska är att jag ääälskar
skräckfilmer...

Jag såg The Ring för ett tag sen. 
Och det var ju jävligt bright. Förstörde mitt psyke permanent, det där.


Nummer ett på min to-do-list borde vara: odla ryggrad.