Jag hatar att gå i skogen.

- Men, tänker ni, du är ju uppvuxen på landet. Och du har ju haft hästar och så.
Då borde du ju gilla sånt?

Men hah vad ni har fel.
Here is why:

♣ man vet aldrig hur man ska klä sig. jag blir alltid för varm och svettig, men
måste ha på mig kläder så inte myggen (vilka jag kommer till sen) biter sönder mig.

♣ mygg. need I say more?

♣ fästingar och andra kryp som har som sin levnadsuppgift att ta sig innanför tröjan/ i håret.

♣ att plocka bär kan ju tyckas vara kul... NOT !
är ni medvetna hur små dem där bärjävlarna är? Avkoppling my ass.

♣ pinnar och buskar som piskar en i ansiktet för att han där framme inte ser sig för när han går,
så att man blir totalt jävla pinnsnärtad i ansiktet.

♣ och om man, mot förväntan, skulle få med mig ut i skogen så hamnar jag i nån slags trans
så jag bara skrattar och skrattar och skrattar, fast jag är skitförbannad. (Normal? I think not.)

Summan är att jag blir en förbannad, svettig, myggbiten, pinnsnärtblödande fröken J,
som inte har plockat nog med bär för att kunna baka en hel paj.
Därför hatar jag skogen.

Nämde jag förresten att M fick stopp med fyrhjulingen i skogen idag så att jag (!) var tvungen
att hjälpa till att dra hem den. Genom kärr. Genom sunkvatten. Bland massa übermyggor.

Mmm. Det var inte alls irriterande.
Aalls.