varje dag är en kamp.

som bekant gick jag för ett år sen ned ca 25 kilo.
inte av den härligaste av anledningar, men det var alltsamman
en vändpunkt i mitt liv. jag har alltid känt mig som en mullis.
en mindre värd person pga den övervikt jag hade då. och egentligen
tyckte jag inte att jag var jättetjock då heller. men ändå, en mullis.
 
den här självbilden är så insprängd i mig fortfarande, att jag inte har
någon som helst uppfattning om hur jag ser ut idag. jag går fortfarande
med samma bild av mig själv. känslan av att vara stor.
och jag är inte direkt liten nu heller, och det kommer jag nog aldrig bli för
jag är lång och vill vara tränad. det är inte jag att vara spinkig.
 
men jag har bytt tjockiskänslan mot en påtaglig rädsla att bli tjock igen.
varje dag. alltså VARJE DAG måste jag kolla mig i spegeln för att mäta,
se, disikera mitt utseende för att se om jag har fallit tillbaka.
jag kan vakna med en intensiv ångest om att jag har gått upp kilona igen.
 
om jag fick en önskan vore det att jag kunde radera den känslan och 
självbilden. jag är så oerhört trött på den.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback