latheten personifierad.

ibland är jag så lat att jag skrämmer mig själv.
allt som oftast är jag inte lat, men på vissa områden finns det
liksom ingen hejd på latheten.
 
till exempel...
att kommentera i folks bloggar. jag GÖR det aldrig, fastän de skriver
jättebra, engagerat, inspirerat osv. jag VILL gärna, men är för lat.
 
vi ska heller inte tala om latheten jag känner inför träning.
ridningen undantagen då, men ALL annan form... 
 
måste. bli. bättre.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback