det borde räcka med att skriva tisdag.
jag tror ni fattar min poäng.
men bara för att ni ska förstå vilken ansträngning det här är för mig,
så skriver jag några rader till.

jag tror att efter den här helgen kommer jag att känna mig upplyft,
stark och oövervinnerlig. typ. iallafall stolt. kanske.

men tills dess fortsätter jag min deppighet.

oh just det, gjorde en liten egen signatur på lunchen.
det tog mig minst ett par minuter och en hel jävla överdos ansträngning.
faktiskt.