jag förvånas över hur dåligt närminne jag börjat få.
mitt långtidsminne är det inga större fel på (än så länge!).
men just närminnet är så sjuuuukt dåligt. 

jag kan verkligen sitta och tänka på en sak, som nyss, när jag satt
och moffade i mig dagens tredje satsuma. då tänkte jag att fan, det
här ska jag blogga om. hur jag verkligen sitter och trycker i mig
satsuma efter satsuma. det är mitt knark. så hade jag tänkt fota tillochmed,
så ni fick skåda undret.

men så mitt i den tanken, mitt, precis, just som jag tänker den tanken,
så slår det mig att jag vill tvätta händerna eftersom man blir så äcklig
när man skalar dem. och då, vips! smäller jag i mig de sista klyftorna i
ett nafs, går och tvättar händerna, och kommer tillbaka..

...och inser att jag inte har nåt att fota.
eller att blogga om.

förutom kanske att satsumas är så jävla gott.
just satsumas också.
inte nå clementiner eller mandariner.

satsumas.