sen jag var superduperliten har jag alltid haft en bästis.
en som var liiiite bättre än alla andra, och som tyckte om mig
allra allra mest. det var den jag kunde lita på i vått och torrt
och den enda jag egentligen ville vara med.

nu när man är äldre är det svårt att kalla någon ens "bästis". 
idag har jag istället många bästisar som alla är bäst på sitt eget sätt.

jag tror ändå att jag alltid kommer att vara en sån som alltid älskar
att ha en (eller flera) extra nära vänner som man känner att det
är mer än bara vanlig vänskap med. kanske har det att göra med att
jag är ensambarn, att jag någonstans saknar det där speciella bandet syskon har.

jag kanske inte har en bästis idag (utan flera!) men har iallafall hittat min själsfrände.
min M. vi är så himla bra ihop. vi skrattar, busar och har kul ihop.
det finns ingen som passar mig så bra som du. ♥