Träningsvärken from hell börjar sakta men säkert gå från att ha
varit olidlig jag-behöver-hjälp-att-resa-mig-ur-soffan,
till att övergå i nån form av ischiasliknande strålningar
i rygg och ner i rumpan.

Det gör inte bara dödensdö ont utan när jag går ser det också 
ut som om jag har skitit på mig.

Lite käckt sådär!