Såg precis filmen "My sister's keeper" och ser knappt vad
var tangenterna är på grund av alla tårar.
Hemsk.
Fin.
Tragisk.
Sorglig.

Det var länge sen jag grät så mycket.
Och så är det extra synd om mig nu för att jag är ensam
och inte har min M hemma som kan trösta mig.

Men se den.
Se den dock i sällskap av någon du håller kär,
som du kan krypa upp hos. Det kan jag lova att du vill efteråt.