Ikväll började jag mitt nya liv med en joggingtur.
Yes.

Och jag har planerat in mitt fortsatta joggande in i minsta detalj nu:
Jag får inte fokusera på springandet, då kollapsar jag efter hundra (tio) meter.
Jag får inte heller se det som något som måste göras, då kommer jag med största
sannolikhet förstenas och hamna i koma-mode och aldrig komma ut.
Jag måste andas ordentligt så musklerna får syre och orkar Carolina Klüft-mycket.
Folk som stirrar när jag kommer flåsandes är helt enkelt nåt jag får ta.
Jag ska bara springa.
Som vinden.
Lätt som en fjäder ska jag sväva över asfalten.

Klarar jag en veckas joggning ska jag fan fira med rabarberpaj, godammit!

Måste bara köpa ett par riktiga joggingskor.. mina promenadskor höll inte riktigt
måttet ikväll. Måste varit därför jag bara orkade jogga tjugo minuter.