Man kan kalla mig lite av en cykelfantast.
Inte för att jag älskar att cykla, nej.
Utan för att jag hellre cyklar överallt jag ska här i staden än att
behöva åka buss eller bil.
Ja, tacka vet jag cykeln.

Som ni alla vet så blev min (Ms) fina cykel stulen
för ett tag sedan så nu är jag tvingad att cykla på min
ruttna mountainbike. Helt fel sittställning, och allt.

Men när jag berättar om hur synd det är om mig så skakar de flesta
på huvudet och suckar oförstående.
"Men den där cykeln funkar väl jättebra." låter det om dem.

BAH, säger jag!
Och igår fick jag bevis när jag var hos den snälle cykelhandlarfarbrorn.
Jag var där för att spänna bromsarna som är helt slut.
Han tittade sorgset på min cykel och sa:

"Ehh, innan jag spänner kedjan det kan ju vara en bra början att sätta fast framhjulet."


Ridå.