Hur långt har man egentligen sjunkit ner i det korporativa träsket
när man med nöje dricker thé till fikat, när man annars aldrig dricker det?

Eller när man klär sig efter modet på den egna enheten bestående av tre personer?

Eller när man mejlar vänner signerat; Med vänlig hälsning, Fröken J Jsson
(egentligen står det hela mitt namn)?

Eller när man upplever det som en stor variation att stå upp vid skrivbordet?


Om jag mot förmodan går så långt att jag införskaffar en kvinnokostym med
tillhörande snäv kjol och scarf (det är ju kul att kunna växla mellan kjol och byxa liksom)
så feel free att slå mig på käften. Hårt.