från noll till hundra på två sekunder.
Jag kan bli riktigt, riktigt tok-ledsen ibland.
Och så är jag det en stund, sen känns det bättre.
Likaså kan jag bli riktigt tok-arg, riktigt tok-glad och riktigt tok-förbryllad.
All känslor är på max.
Ibland funderar jag över om det inte skulle vara bekvämare för både mig
och omgivningen om jag var lite mer neutral, mer "zen" och tog saker lite
mer med en klackspark.
Kanske?
Lite?
Men jag tror att jag snart skulle sakna mig själv.
Va? Du?
Du verkar ju så lugn och fin jämt.
Jag däremot...
on the outside kanske.. inuti är det storm av känslor jämt!
men, hellre det än att vara på en jämn bottennivå å andra sidan. Och vaddå, du är ju lugn som en filbunke.. ;)
Vi har helt klart samma problem!:P
Kan det ha med någon form av kvinnlighet att göra!?
..... tror det kallas för lingonveckan........fast det är bara en teori... :P
jag är likadan.. jag började grina när jag fick veta att DM kommer till sverige igen, sen skrattade jag.. och så grät jag igen.. tomas kallade mig känslomongo, kändes som en rätt träffande beskrivning! vi är känslomongon sis ;)
Jag skulle definitift sakna dig! Fast jag får nog mest se den glada Jeanette! puss, älskar dig!
sis: "känslomongon är vi allihopa, allihopa, allihopa.. ja mee" sjunger
majsing: naaaw, älskar dig med! jag ringer imorn o berättar om helgen o så kan vi prata om mobilen :) puss!