ödet och jag.

Vi har ju nåt otalt alltså.
Det, eller så har jag en ovän nånstans som för allt i världen inte
vill att jag ska gå ner i vikt.

För just som jag har börjat komma till Insikt,
och inte känner för att begå harakiri varje kväll jag inte äter nåt sött,
då jävlar. Då kommer det.

Som idag.
Fick ett brev med tre chokladbitar i.
Min favvosort, dessutom.

(Till råga på allt missade jag min tid hos örondoktorn också.)

...ödet vill inte bara att jag ska bli fet, han vill att jag ska bli döv också.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback