Igår när jag och M satt och söndagshängde framför tvn så utvecklade
jag världens sötsug. (Inte så bra med tanke på min 11 veckors-kur jag lovat er.)
Men eftersom jag är mästare på att övertala mig själv, så tänkte jag
att det var okej eftersom det bara var så lite kvar av ostbollarna.
Hur många kilo kan man gå upp av ett par ostbollar liksom?

Så.
Påväg ut i köket hör jag prasslet. Det välkända ostbollspåse-prasslet.
Och vem har inte smitit ut i köket och står och häller upp de sista ostbollarna i en skål!
Till sig själv!
Och ser djävulistisk ut också, gör han...

Så går han in till soffan igen och sätter sig och äter...och äter och äter.
Tittar inte ens åt mig, där jag sitter och är sur.
Och så efter en stunds moffande så tittar han upp och erbjuder mig skålen.
- Fast du får bara ta ett par för jag ska moffa resten.



... nån som vill ha honom?