När jag är sjuk så kan jag inte ligga på soffan och dreggla och skjuta snorpapper omkring
mig som en vanlig sjukling gör.*
Nej, jag har vissa (läs: många) förpliktelser jag måste utföra, annars (och det spelar ingen roll hur sjuk jag än är) känns det som att jag inte borde stannat hemma från jobbet.

Till mina förpliktelser:

1. Håll landets ekonomi uppe genom att överkonsumera näsdukar och värktabletter.

2. Se på Oprah, Days of our lives, 7th Heaven ect.

3. STÄDA!

4. Utmana dig själv genom att se hur länge du kan ligga i solen innan du:  a) svettas ihjäl
    b) svimmar av utmattning c) känner hur bakterierna förökar sig i dig likt kaniner för att sedan
    börja dansa the happydance som en välkomstgest till de nya bakterierna.

Men när man känner att man är på vippen att slockna av olika orsaker (se ovan)
så kan jag faktiskt tillåta mig själv att sitta ner och softa lite...

...och lagom tills M kommer hem så hittar han mig svettig, utmattad och svimfärdig
och klappar på mig och tycker lite synd om mig och då känns allt mycket bättre!



* Okej, när jag är riktigt riktigt kanonsjuk, sådär så man inte vet om man är vid liv eller ej.. Då
   kan ni tro att jag också är som er andra, vanliga.