Jag cyklar nästan överallt i den här staden.
Duktig som jag är.
Men idag hade jag en nära-döden-eller-iallafall-nära-totalt-platt-fall-upplevelse.

Och hör här.
Scenariot var den att jag kommer i flygande fart på min supercykel.
(Inte en sån där tantvariant utan en riktig maontenbajk)
Och håret fladdrar sådär sexigt i vinden.

När jag plötsligt inser att jag måste tokbromsa om jag inte vill bli till mos av alla
bilar som susar fram i korsningen som plötsligt har valt att uppenbara sig framför mig,
mitt i min cykelkörning.
Så jag bromsar. Och bromsar hårt som fa-an.
Och försöker samtidigt greppa tag om stolpen med den där övergångsställeknappen på.
(För det är så man gör, om man ska hänga med i "den-coola-cyklist-gruppen" nämligen att
kunna: bromsa snyggt samtidigt som man, utan att sätta ner fötterna i marken, ska ta tag i
stolpen med knappen, och sen cykla i väg igen.)

Från och med idag så platsar jag inte i den gruppen.
För det där med att greppa stolpe, samtidigt bromsa och sikta in sig rätt så man inte krockar
med stolpjävlen OCH kunna hålla sig kvar i upprätt position...

...det är inte min kopp thé helt enkelt...

Men ja.
Det såg säkert skitroligt ut.


/Jeanette - A threat to no one.