Visst att jag fortfarande dras med svajande feber.
Och jag kan köpa att jag har megaont i halsen.
Det var ju ändå rätt länge sen liksom.
Och att jag knaprar piller som värsta druggien,
som orsakar major problems i mitt PM-skrivande.

...för sooner or later går det ju över...

Men tji fick jag!


Kräkan slog mig nyss på käften igen, som en reminder att jag fan inte ska
börja käka igen (har inte ätit ngt på 4 dgr).
Den sa också i förbifarten att jag skulle passa mig för att yttra positiva ordalag
som exempelvis "snart frisk" eller "nu kan det väl ändå inte va så mycket kvar".

Vad säger man?
Man ska inte ropa hej...