jag vet att jag har varit fåordig här på sistone. det har varit rätt medvetet, förlåt.

det är bara så att ibland förstör ord så mycket.

ibland lika mycket som de förärar.

men jag mår bra nu. bakom de stora mörka molnen börjar jag nu skymta en

stor, varm och bländande sol. den värmer mig innifrån och ut. väcker mig pigg

om morgonen trots att jag borde vara trött. ger mig energi och ett leende på

läpparna.

kära älskade fina vackra sol, du ger mig pirr i kroppen
och gör det svårt att tänka.