Igår morse hade jag en sån där känsla av att allt var hur bra som helst.
Ni vet, en sån där känsla av att dagen kan bli nästintill felfri.
Och det trodde jag på riktigt...

...tills jag blev våldsamt attackerad av en gubbe på cykel! Jag såg mitt liv passera i revy,
bilder på mina föräldrar och M svischade förbi och jag såg mina ofödda barn växa upp
utan mor! ...så nära var det att det gick riktigt illa.*

Typ.



(* Egentligen var det kanske så att gubben cyklade framför mig, gjorde en plötslig tvärsväng åt
höger som resulterade i att jag körde in i hans bakhjul, trillade och fick sadeln rakt in i låret.
Men gubben bara struntade i mig och pep iväg med sin fula cykel. Så en liiiiiten överdrift från min
sida är inte helt obefogad tycker jag bestämt.)