Imorgon smäller det.
Då ryker håret. Ja, inte á la Brittan. Men en bit iaf.
Och det ska bli goddamn skönt.

För till er som inte vet så har jag ett hår som...hur ska jag säga...liknar hästtagel. 
Och inte något fläktande, fylligt, svallande, mjukt,  my little pony-hår...
Nej.
Mer, strävt-aj-jag-fick-nästan-ett-papercut-sår-av-att-klappa-dig-på-huvudet-typ av hår.

Men som tur är så har jag lyckats utveckla en teknik för att ko-existera
med detta ondskefulla ting, aka mitt hår...

...

Vadå? Trodde ni jag skulle avslöja en sådan värdefull (Värdefull!) hemlighet här?
Vissa saker säger man bara inte....sådär...
; )